Ja, då George flyttar alltså. Känns mycket konstigt, måste jag erkänna. Vi har passat på att umgås så pass mycket som möjligt dom senaste dagarna.
Bara tanken på att inte kunna träffa honom varje dag känns oerhört jobbig... men vad gör man? Den här jäkla finanskrisen ställer bara till en massa problem och i och med att hans familj kommer senare i sommar, så är ju den bästa lösningen att köpa ett hus. Jag unnar honom det. Det gör jag verkligen.

Annars då? Var i skolan idag. Sedan överaskade jag George med att köpa blommor och en present, lite så där: "Grattis till ditt nya hem och lycka till!". Jag är inte den som är den, menar jag.