Aldrig någonsin trodde jag att jag skulle behöva känna ångest och rädsla angående mitt "förflutna". Aldrig någonsin trodde jag att jag skulle falla för en manipulativ idiot..
Nu sitter jag här och är rädd för att förlora en ny, fin människa i mitt liv, för att den människa jag varit med tidigare bara förstör.
Jag orkar inte mer. Jag har fått nog. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det och också visat det. När ska mina ord tas på allvar?
Istället får jag höra att jag är en lögnare, att jag är falsk. Att det är jag som har gjort fel.
Sedan när är det fel att lämna någon som är gift med någon annan? Det är det enda rätta att göra. Jag skulle ha gjort det för länge sedan, men det är lätt att vara efterklok.
Kommer inte kunna sova i natt för att jag är orolig för morgondagen... Vad jag vet är att jag kommer att ringa Gustav, försöka förklara lite mer.
Jag vill inte förlora honom pga en fruktansvärd människa. Jag vill inte förlora honom pga någon annan anledning än jag själv eller något jag har gjort.
Jag vill vara lycklig och må bra och det gör jag med Gustav, även om det är i ett väldigt tidigt skede. Men det jag känner med honom är underbart... och det förtjänar jag.