Under natten till idag drömde jag för första gången (vad jag kan minnas) om farmor sedan hon gick bort. Morfar har jag drömt om fler gånger, men farmor har jag som sagt inte sett. Förrän nu.
Det lustiga var att det liksom var som en förvrängd bild av henne, hon var mycket större, längre och hennes tänder var grågula. Drömmar är allt bra konstiga...

Lilla farmor i soffan.. Frisk och glad. Det är synd att det inte är den bilden jag har av henne när jag tänker på henne.. Istället är hon, precis som morfar var, ett levande skelett.. Jag saknar er båda!