Allting känns mycket bättre nu. Pratade med Gustav i över två timmar igår och det mesta är precis som förut.
Är planerat att han ska komma hit nästa helg och jag längtar som en tok! Ska bli så himla mysigt. Om inte annat så kan vi prata mellan fyra ögon också, vilket jag tror behövs så att han ser att jag faktiskt menar allvar.
Jag vet inte vad det är, men det känns liksom bara rätt med honom. Det gjorde det redan när vi träffades första gången.. Det är väl som en viss reklam säger: "..plötsligt händer det".

Annars så kom moster och hennes man över hit igår kväll för att fira pappa som fyllde hela 70 år i torsdags! Är svårt att tro att han är så gammal, men å andra sidan - åldern är bara en siffra.
Vi åt och drack mycket gott! Nu sitter jag här och är snuvig. Vet inte om det har med deras hund att göra eller inte, för även om jag faktiskt är allergisk mot hundar så är det inte med alla hundar jag känner så. Atlas, som han heter, har jag aldrig känt av tidigare, så vitt jag minns i alla fall.
Svårt att motstå honom när han är så fin dessutom!