Seriöst. Jag orkar verkligen inte längre.
I början av det här året sa jag åt mig själv att försöka vara lite mer ego - jag har alltid satt nära och kära i första hand än mig själv, vilket aldrig är bra. Vilket jag lärde mig på vägen.
Det började bra men på senare tid så har annat kommit i vägen. Jag har försökt peppa, jag har försökt hjälpa till, men ingenting jag säger går in. Allt jag säger är bara tomma ord. Så varför ska jag spendera en massa tid på det, när jag istället kan se till att själv må bra?
Jag har kommit otroligt långt inom mig själv på två år bara, men det är för att jag kämpar. Jag jobbar för att må bättre, vilket fler borde satsa på att göra.
Livet handlar inte om materiella ting. Livet handlar inte om att bara gå omkring och fokusera på det som är dåligt. Snacka om att spendera tid på saker som inte har så stor betydelse i grunden. Vem vill ligga på dödsbädden och ångra saker man har gjort? Man kan aldrig få det ogjort.
Ångra istället det man INTE gjorde - jag borde ha varit snällare mot mig själv. Den du kommer att leva med längst, under hela livet, den du kommer ha det längsta förhållandet med någonsin - det är med dig själv.
Vad för slags förhållande är det egentligen med glopord, onda blickar och hat? Du skulle ju aldrig stanna hos en annan människa som behandlade dig så, eller hur?