"Strålkastarna var klara, instrumenten var framme, mikrofonstativet var uppställt, fansen var på väg in. Ännu en spelning. Han hade svårt att tro att alla de här, flest tjejer, hade kommit hit för hans och de andras skull. De hade kämpat i flera år och nu när de äntligen satsade på Europa så blev det succé. Konstigt att en låt som handlar om deprission kan bli en så stor hit. Det här var ju självklart inte första gången de stod på scen, dem hade ju varit på turné nu sedan 2003. Men nu var det första gången han var nervös. Han lyckades inte komma på någon vettig förklaring till varför, det bara var så helt enkelt. Han tittade ut mot publikhavet som bestod av ungefär 500 fans och skrattade åt synen. Tänk att de svenska fansen var vildare än dem finska! Alla vet väl hur finnarna är…

Han fick en klapp på axeln. Det var Eero som frågade det han alltid frågade: Är du klar? Han rättade till den svarta skjortan lite och kollade håret en extra gång. Japp, fjädrarna satt där de skulle. Han funderade ytterligare på vad det var som kunde göra honom så nervös… Var det soundchecket? Näe, det hade gått väldigt bra idag. Hade han glömt att stänga gylfen kanske? Han skrattade tyst för sig själv och skakade på huvudet. Skärp dig nu! Det är ingenting.

En röst spred sig över lokalen: Ni har väntat länge och nu får ni verkligen möda för besväret! Här är dem; The Rasmus!

Fansen skrek av förtjusning och grabbarna klev upp på scen. Strålkastarna började lysa grönt och Pauli började spela på gitarren.

Han blickade mot Pauli och log. Det här skulle gå bra, precis som alla andra gångerna. Han greppade tag om mikrofonstativet och tog ton. ”In the shadows” var verkligen en hit. Gåshuden spred sig över armarna och han sjöng och sjöng. Fansen skrek och kamerablixtarna flashade.

Kön var lång. Varför skulle så många andra tycka om honom för? Varför kunde inte hon vara den enda för honom? Hon tittade ner på sig själv. Naglarna var målade i svart och hennes kläder var det likaså, förutom det röda hjärtat som satt mitt på tröjan. Det var tänkt att vara en symbol för hennes kärlek till honom. Hon kollade igenom väskan. Legitimationen var med, kameran hade hon också och om hon hade tur att få en autograf, så hade hon både papper och penna beredda. Aj! Hon fick ont i magen och kände sig plötsligt fånig. Hur kan man vara kär i någon som man inte ens känner? Fan, vad sjukt… Men gud vad hon hade längtat efter det här tillfället. För en gångs skull, skulle hon få slippa att se honom på teve, slippa höra hans ljuva stämma på radio och skiva. Hon skulle få se honom på riktigt! Nervositeten blev värre och det kändes nästan som att hon skulle kräkas, men nej, så klantig skulle hon inte vara. Tänk om hon skulle missa chansen att få gå in då? Det fick absolut inte hända, okej om det hade hänt hemma, men inte nu när hon var här, bara några få meter ifrån dörren.

Kön började röra på sig och vakten kollade igenom alla tjejernas ID:n. Hon kom in! Det här var också första gången hon var ensam, så det var väldigt speciellt. Ingen av hennes vänner hade haft tid att följa med, det var heller inte så många i hennes kretsar som tyckte om The Rasmus. Lokalen var rätt liten, vilket hon redan hade listat ut innan. De brukade inte spela på så stora ställen. Luften var kvav och det var varmt. Strålkastarna hade säkert varit på ett tag nu, så det var förmodligen därför. Hon kände en svag röklukt, kunde det vara..? Hon visste att han brukade röka för att göra rösten lite mörkare/hesare. Hon lyckades hamna rätt så långt fram, nästan intill scenen. Trycket bakom henne hade redan börjat och hon kunde känna hur räcket sakta pressades in i magen på henne. En ganska så överviktig man ställde sig på scenen och berättade att det var dags. Hon kände sig genast lycklig och blickade upp mot strålkastarna som lyste grönt. Hennes öron kände av ett klickljud, tjejerna runtom hade börjat skrika och öronen blev lika överraskade som henne. Hon kände en knuff på höger arm, hur skulle det här gå? Tjejerna var helt galna… I ögonvrån såg hon någon. Hon tittade upp mot scenen. Där var han! Åh, vad vacker han var… Något som alltid hade fascinerat henne var hur han såg ut. Det var något riktigt speciellt, men vad visste hon egentligen inte själv. Nu hände det som hon så länge hade drömt om… Han sjöng. För henne.

Efter tre låtar, tog de en liten kort paus. Han tog upp en flaska vatten och drack. Svetten rann i pannan på honom och han kände hur pulsen slog. Tänk vilken energikick alla fansen kunde vara! Utan de…ja, hur skulle det egentligen vara då? Pauli bytte gitarr och Aki fixade i ordning nya "plåster" på händerna. Att spela trummor är nog svårare än vad många tror.

Vattnet var friskt och han hällde ut lite i ena handflatan och tog det mot pannan. Han blickade ut mot fansen som fotade och väntade ivrigt på flera låtar.

Nästa låt skulle bli ”Not like the other girls” och för en liten sekund önskade han att han kunde sjunga den för en enda tjej. Han hade aldrig varit kär och funderade på om han någonsin skulle kunna bli det. Livet var ju faktiskt lite komplicerat när man var känd. Visst var det många tjejer som sa att de älskade honom, men hur många menade verkligen det dem sa? Älskade de honom för den han var eller bara för att han såg bra ut och var känd? Sådant kunde man aldrig riktigt veta säkert.

De satte igång att spela igen och den här gången blev strålkastarnas färg lite smått lila-aktig. Han började sjunga och slöt ögonen. Det var så mycket känsla i låten och faktiskt blev han så rörd av sina tankar att han blundade för att inte visa att han var ledsen. Tänk om det hördes på rösten när han sjöng..? Några sekunder senare öppnade han ögonen igen och på något vis så fastnade blicken vid en röd fläck i publikhavet. Han koncentrerade sig samtidigt som han sjöng och insåg senare att det var ett hjärta. Blicken höjdes lite försiktigt och han fick syn på henne. Hon hade svarta kläder, ljust hår och med blicken på honom. Det var nästan som att hon förstod att han hade lyckats få syn på henne, för hon log mot honom. Alla tjejerna log i lokalen, men hon gjorde det på något speciellt sätt. Hon var vacker och plötsligt kändes det som att låten var gjord för henne…

Hon sjöng med. Det fanns verkligen ingen låt som hon inte tyckte om. Det blev en kort paus och han tog upp en flaska vatten. Hon blev förvånad över att hon inte tyckte att han var äcklig, han svettades så mycket! Det var nästan som att hon tände på det…Så småningom så började musiken spelas igen. ”Not like the other girls”. Det var en av hennes favoritlåtar. Hon tog upp kameran från väskan och fotade. Han var så otroligt vacker!"